En hundblogg som siktar mot toppen!

Nu när vintern närmar sig börjar det bli aktuellt att fylla på kylarvätska i bilen. Det inte alla djurägare känner till är att etylenglykol är extremt giftigt för katter och hundar. Glykol smakar sött och gott, och därför slickar hundar och katter gärna i sig av vätskan om de kommer åt. Den dödliga dosen för en katt är 1,5 ml per kilo kroppsvikt och för hund 6,6 ml per kilo kroppsvikt. Glykol bryts ned i levern och de nedbrytningsprodukter som bildas är giftigare än etylenglykolen i sig. Nedbrytningsprodukterna orsakar kraftiga obotliga njurskador och även påverkan på hjärnan så att djuret verkar berusat.

Förgiftningens olika stadier
Glykolförgiftning förlöper i tre olika stadier. I det första stadiet som kommer inom 30 minuter till 12 timmar ses slöhet, vinglighet , illamående, kräkningar, ökad törst och ökat urinavgång. Vid kraftiga förgiftningsfall får djuret kramper, blir medvetslöst och dör. I det andra stadiet som kommer 12 till 24 timmar efter intag verkar symptomen att avta och djuret mår mycket bättre. Då intaget av glykol inte varit så stort, kan det första och andra stadiet passera utan att djurägaren förstår att djuret är förgiftat. Det tredje stadiet kommer efter 24 till 72 timmar. Då njurarna inte fungerar längre drabbas djuret av urinförgiftning. Urinproduktionen minskar eller upphör. Djuret blir mycket dåligt med nedsatt kroppstemperatur, kräkningar, diarré och ibland påverkan på hjärtfunktionen.

Diagnos av glykolförgiftning
I de fall när ägaren inte sett att katten eller hunden fått i sig glykol kan det vara svårt att ställa diagnosen etylenglykolförgiftning. Liknande symptom kan man få vid mag-tarmkatarrer, inflammation i bukspottkörteln eller vid andra njurskador. De blodprov som tas visar tecken på njurskada, men då är man redan i det tredje stadiet och djuret går kanske inte att rädda. I många fall kan man ställa diagnos på ett urinprov, då det utsöndras rikligt med oxalatkristaller som man kan se i mikroskop. Tyvärr är det många gånger så att diagnosen ställs efter obducering. I de fall ägaren har sett att djuret har slickat i sig glykol eller djuret kommer under vård i tidigt skede är behandling möjlig. Om djuret ses slicka i sig glykol skall man snarast försöka att framkalla kräkning t.ex. med stark senap på tungroten. Dock är det säkraste sättet att framkalla kräkning när veterinär ger en spruta med ett kräkframkallande medel.

Alkoholbehandling
Motgiftet mot glykol är alkohol d.v.s. etanol som ges direkt i blodet via en droppslang, ibland under flera dagar. Djuret är under denna tid berusat av spriten och kräver kontinuerlig passning. Alkoholen gör att omsättningen av glykol till de skadliga ämnen som påverkar njurarna inte sker, utan glykolen utsöndras i oförändrad form och kan inte orsaka någon skada. Avgörande för hur behandlingen skall lyckas är mängden glykol som djuret fått i sig och hur snabbt motgiftsbehandling inleds. Djur som redan nått det tredje stadiet med njursvikt har ingen nytta av motgiftsbehandling.