En hundblogg som siktar mot toppen!

Ytliga sår
Ytliga skador på hornhinnan till följd av ett yttre våld, som t.ex. om hornhinnan skrapats av ett trubbigt föremål, läker som regel på några dygn. Men tills dess så gör det ont. Hunden eller katten kisar eller kniper med ögat. Tårarna rinner och katten eller hunden är rädd om ögat.

Infektionsrisk
En bit av hornhinnans yttersta lager, epitelet, har skavts av. Epitelet har en viktig funktion bl.a. när det gäller att skydda hornhinnan från angrepp av bakterier. När epitelet är borta på en bit av hornhinnan så har den mycket svårare att skydda sig mot bakterier. Det finns då risk för att det skadade området skall bli infekterat och att sårläkningen försvåras. I värsta fall kan såret, om det blivit infekterat med bakterier, snabbt bli mycket större och djupare. Vid bakterieangreppet kan det nämligen bildas ämnen som bryter ner hornhinnan. Händer detta så finns det risk för att man inte kan rädda ögat om inte rätt behandling sätts in mycket snabbt. Här pratar vi inte om dagar utan timmar.

Ögonsalva
En del av behandlingen av ett hornhinnesår är därför att försöka hålla bakterierna borta från den skadade hornhinnan. Det gör man med ögondroppar eller ögonsalva som innehåller antibiotika i ögat enda tills såret är helt läkt och epitelet på nytt kan skydda hornhinnan. För att vara säker på att epitelet har läkt och täckt över såret kontrollerar man skadan genom att färga tårvätskan med ett speciellt färgämne. Det fäster inte på hornhinnan när det yttersta lagret, epitelet, är helt. Om det däremot saknas epitel på ett område så fastnar färgämnet där och färgar området vilket gör det lättare för veterinären att upptäcka även en mycket liten skada. Med förstoringsinstrument och belysning som framhäver den gulgröna färgen som fäst på hornhinnan, så ser vi skador som är mycket små, bråkdelar av en millimeter.

Inga men efter
Ytliga sår, som endast drabbat epitelet, ger inga ärr om de läker normalt. Det yttersta cellagret växer snabbt och täcker såret på några dygn om skadan inte är så stor. På en vecka har, normalt sett, nästan alla ytliga sår hunnit läka . Därför kontrollerar vi ofta hornhinnesår efter 7-10 dagar för att se om vi kan avsluta behandlingen.

Sårläkning med förhinder
Då och då läker inte ett ytligt hornhinnesår som det borde. Tiden går och såret finns kvar. Hunden eller katten fortsätter att kisa med ögat ibland och man märker som regel att det gör lite ont även om smärtan var tydligare i början. Nu börjar vårt detektivarbete. Det gäller för veterinären att försöka hitta orsaken till varför såret inte vill läka.

Felväxande ögonlockshår
Inte sällan förhindras sårläkningen av att det finns felväxande hårstrån på ögonlockskanterna som skaver på hornhinnan. Dessa kan vara mycket svåra att upptäcka och det krävs ofta förstoring för att kunna se dem. Ofta sitter de synliga på ögonlockskanten men ibland växer de ut genom slemhinnan på insidan av ögonlocket och är då besvärliga att hitta, även med förstoring. Finns felväxande ögonlockshår som förhindrar sårläkningen så måste dessa som regel opereras bort.

Andra skäl
Det finns fler skäl till att ett ytligt hornhinnesår inte läker normalt men ofta hittar vi inte en specifik anledning. Med förstoring ser veterinären att epitelet växer till och försöker täcka skadan men lyckas inte. Runt sårets kanter växer epitelet in mot mitten, men något har gått snett i sårläkningen. Epitelet klarar inte av att fästa ner mot resten av hornhinnan utan fladdrar omkring i tårfilmen som täcker hornhinnan. Kanske var det här inte ett sår som orsakats av yttre våld utan ett sår som uppkommit på grund av att hornhinnan var defekt på ett område. Ibland till och med i bägge ögonen på ungefär samma ställe. Vissa raser har större andel svårläkta ytliga hornhinnesår än andra, exempelvis Boxer och Welsh corgi pembroke. Svårläkta ytliga sår och svårläkta djupa sår hanterar vi olika. Ett ytligt sår hotar sällan ögat och synen om man kan förhindra att det blir djupare med tiden och undvika en värre inflammatorisk reaktion inne i ögat. Det är mest obehagligt för hunden eller katten och gör ont. Vi går inte in på hur djupa sår hanteras i denna artikel. Däremot skall vi nämna något om behandlingen av ytliga svårläkta hornhinnesår.

Skrapning
Den vanligaste åtgärden när hornhinnan inte vill läka och vi ser att epitelet försöker täcka skadan, är att skrapa såret. Det är en åtgärd som endast bör utföras av en veterinär med stor kunskap och erfarenhet av ögonsjukdomar. Det är viktigt att välja rätt fall som skall skrapas och det är inte alldeles tekniskt enkelt att utföra. Vad vi gör är att avlägsna epitel som sitter löst, d.v.s. inte fäster mot det underliggande lagret av hornhinnan. Dessutom förändrar vi det underliggande lagret för att skapa möjligheter för epitelet att fästa. Teorin bakom denna åtgärd är att hornhinnan inte är normal här och därför inte kan åstadkomma en normal läkningsprocess. Åtgärden att skrapa hornhinnan görs som regel polikliniskt med hunden/katten drogad och hornhinnan bedövad. En del livliga hundar eller katter måste sövas för att ligga stilla medan ingreppet utförs. Vi använder ett litet rundat kirurgiskt knivblad och själva skrapningen tar bara några minuter. Efter en skrapning fortsätter ägaren att behandla djuret med ögonsalva eller droppar och en kontroll 7-10 dagar senare brukar visa att såret har läkt. För att undvika att hunden eller katten själv bidrar till att försvåra sårläkningen genom att gno sig intensivt i ögat, får vissa ha krage på sig medan hornhinnesåret läker.

Denna artikel handlar bara om ytliga hornhinnesår där endast hornhinnans yttersta skikt, epitelet, skadats. Djupare sår kan kräva annan behandling och andra hänsynstaganden.

Bråttom
Man skall aldrig vänta med att söka för ett ögonproblem där hunden eller katten har så ont att den kniper eller kisar med ögat. Det kan vara bråttom att komma under kvalificerad behandling.

Källa: http://vovve.net/Artiklar/Sar_pa_hornhinnan.asp