En hundblogg som siktar mot toppen!

Foderallergi är en immunologisk reaktion på olika foderkomponenter. Allergiframkallande ämnen i maten är glykoproteiner med en molekylvikt mellan 10.000 till 70.000 daltons och finns i våra vanliga fodermedel som ris, vete, havre, soja,majs, nötkött, fläskkött,kyckling, lamm, ägg, mjölk etc. Foderallergier är inte lika vanligt som man i allmänhet tror, och faktiskt vanligare på katt än på hund. Man räknar med att 5 % av alla hundar med hudproblem är foderallergiska, eller 10-15% av alla hundar med allergier. Det innebär att allergier mot ämnen som finns i omgivningen, t.ex. dammkvalster är betydligt vanligare. En stor del av alla allergiska hundar och katter har dock båda typerna av allergi.

Klåda
Det vanligaste symptomet är klåda och hunden eller katten kliar sig året runt, d.v.s. klådan är inte säsongsbunden. Symptom från mag-tarmkanalen kan också förekomma med lös avföring eller avföring mer än tre gånger per dag liksom astmaliknande symptom. Klådan kan variera från lindrig till mycket kraftig. Det kan klia över hela kroppen eller på ett speciellt ställe. På hundar orsakar klådan hudförändringar vanligen i ansiktet, öron, armhålor, buk, ljumskar, och tassar.

Återkommande öroninflammationer kan ses på hundar, liksom återkommande bakterieinfektioner och jästsvampsinfektioner. Katter kan få ett symmetriskt håravfall, s.k. eosinofila plaque, och små utslag över ryggen. Liksom hos hund ses ofta förändringar på och i öronen, runt ögonen, i ansiktet och på halsen. Fodermedelsallergier kan förekomma i alla åldrar och på alla raser. Det går inte att skilja klåda och hudförändringar orsakade av fodermedelsallergi från de som orsakats av allergier i miljön, utan en utredning måste göras.

Dietutredning
Tyvärr finns det inga enkla tillförlitliga tester för att ställa diagnos. Vid misstänkt fodermedelsallergi måste man göra en eliminationsdiet, vilket kan vara både besvärligt och tidsödande. Syftet med utredningen är inte att ta reda på vad katten eller hunden är allergisk mot utan om den överhuvudtaget reagerar mot något i utfodringen. Det är viktigt att djuret, innan utredningen startar, har behandlats för eventuella infektioner i huden eftersom dessa också kan vara kraftigt kliande.

Det finns i princip två olika sätt att göra en eliminationsdiet. Det finns kommersiella allergifoder med hydrolyserade proteiner vilket innebär att proteinerna är sönderdelade i så små bitar att de inte kan utlösa en allergisk reaktion. Molekylvikten på dessa foder ligger i medel på 3000 till 9000 daltons beroende på fabrikat.

Det andra sättet är att laga egen mat till hunden eller katten. Man skall ge både en ny proteinkälla och en ny kolhydratkälla, något som djuret aldrig någon gång har ätit tidigare. Vad man kan välja beror alltså på tidigare matvanor. Som ny kolhydratkälla till hund kan man oftast använda sötpotatis, kålrot eller korngryn eftersom de normalt inte ingår i torrfoder eller ges i övrigt. Till katt kan oftast gröna ärtor eller potatis ges. Katter kan dock vara besvärliga med kolhydraterna och då kan de äta bara av proteinkällan. Förslag till proteinkälla till hund är hjort, anka, struts, gås, get och mera exotiska saker som alligator och känguru. Älg, rådjur och lamm går bra till djur som inte ätit något av detta tidigare. Till katt kan man dessutom lägga till renkött i form av renskav, sannolikt något enklare att få tag på än alligator.

Katter som skall göra en dietutredning måste hållas strikt inomhus. Under dietperioden får absolut inget annat ges, så alla i familjen och i bekantskapskretsen måste veta vad som gäller. En hemlagad utredningskost är inte en fullvärdig och balanserad kost. Det går dock bra under de två månader som dieten pågår, utom för unga växande djur där man väljer den kommersiella maten.

Provokation
En dietutredning tar normalt åtta veckor, även om det finns de som blir helt klådfria på kortare tid. De som har problem med magen och tarmen brukar kunna svara snabbast. Om klådan inte har upphört eller mildrats väsentligt är det ingen fodermedelsallergi. Om djuret är helt bra finns stark misstanke om allergi. För att säkert veta måste klådan komma tillbaka när man börjar ge den tidigare maten. Ofta kommer återfallet snabbt, från timmar till ungefär tio dagar. Blir det ingen försämring så är det ingen foderallergi. Hunden eller katten kan ha ett annat allergiskt problem och vara inne i en bättre period. Man kan se dietperioden som en transportsträcka och det är först vid provokationen som man får svaret.

De flesta djur som är allergiska kan fungera bra på något av de allergifoder som finns. En liten andel kan endast äta hemlagad kost som då måste göras fullvärdig. Kortison, som fungerar bra vid andra allergier, har oftast en mycket begränsad effekt vid foderallergier och det är naturligtvis mycket bättre att ge mat som djuret tål än att behöva ge medicin.

Källa: http://vovve.net/Artiklar/Foderallergi.asp

Artros uppkommer av en successiv nedbrytning av brosket i lederna, samtidigt som en kompenserande, felaktig påbyggnad av ben och broskvävnad sker. Det vanligaste symtomet på artros hos hund är stelhet och hälta.

Beror på ålder och/eller livsföring
Artros är framförallt, precis som hos människan, ett åldersrelaterat fenomen. Men även yngre individer kan drabbas, till exempel på grund av genetiska orsaker, skador eller felaktig livsföring (för mycket mat och för lite motion). Forskning visar att tyngre hundraser oftare drabbas av artros än lättare hundraser.

Åtgärder
Ett effektivt sätt att stävja artros omfattar en kombination av åtgärder: Näringsriktig diet, viktkontroll och måttlig, regelbunden motion som exempelvis sjukgymnastik och simträning. Lägg därtill inflammationsdämpande och smärtstillande läkemedel i kombination med naturliga kosttillskott som stödjer leden och minskar risken för brosknedbrytning.

Har din hund artros?
Eller är du bara intresserad av hur du håller din hund i trim och artrosfri? Har du frågor om din hund som du inte hittat svar på? Eller tycker du att din bästa vän verkar stel och har ont? För dig finns nu PATIENTFÖRENINGEN HUNDARTROS – Nordens första patientförening för hundägare. Som medlem i Patientföreningen får du:
* Kostnadsfri information om hur du reducerar risken för artros och ökar din hunds livsglädje och livskvalitet.
* Information och regelbundna nyheter på vår hemsida.
* Tillfälle att samtala med och få råd och stöd från andra hundägare som delar med sig av sina erfarenheter. Framförallt på vår hemsida.
* Medlemskapet är kostnadsfritt.

Källa: http://vovve.net/Artiklar/Artros.asp

Nu har vi kommit in en bit på sommaren och vädret är ofta varmt och fuktigt .Badvattnet håller en behaglig temperatur både för oss och hundarna. Nu ökar risken för akuta fuktande eksem, även kallat ’hot-spot’ eller retrievereksem.

Snabb spridning
Ett vätskande eksem uppkommer och sprider sig snabbt, ibland bara på några timmar. Hunden försöker att lindra klådan och irritationen i huden genom att slicka och bita sig. Eksemet orsakas alltså av hunden själv, även om det alltid finns en bakomliggande orsak. Utvärtes parasiter, insektsbett, irriterande ämnen t.ex. rester från schamponeringar, öroninflammationer, analsäcksinflammationer, ovårdad tät päls och allergier är exempel på bakomliggande orsaker.

Vanligare på vissa raser
Problemet är betydligt vanligare på vissa raser t.ex. Golden retriever, Labrador retriever, Schäfer och Collie, dvs. hundar med tät päls och / eller tjock underull. Vissa individer drabbas oftare än andra.

Hur ser det ut?
I det typiska fallet är eksemet ilsket rött, varigt och sårigt med en skarp avgränsning mot omgivande frisk vävnad. Pälsen är antingen hopklibbad över såret eller redan borta över området. Hunden är ofta mycket besvärad och har ont. Det kan vara svårt för ägaren att få kontrollera såret p.g.a. smärtan. Vanligen sitter eksemen på kinder eller hals, men även på lårens utsidor.

Hur behandlar man?
Behandlingen bör inledas fortast möjligt. Det absolut viktigaste är att få bort pälsen över området, och man klipper några centimeter in på friskt område. Många hundar måste ges lugnande medel för att pälsen skall kunna klippas och huden rengöras. Rengöring kan ske med klorhexidinspray, natriumkloridlösning eller mild tvål och vatten. De flesta hundar behandlas sedan med kortison- och antibiotikakräm och / eller kortisontabletter. Krage skall användas så att hunden inte fortsätter att slicka på såret. Små och tidiga förändringar kan behandlas av ägaren. Efter klippning och rengöring kan man använda Silonsalva eller Hydrocortisonsalva.

Djupa infektioner
Det finns ytterligare en variant av fuktande eksem som är mycket allvarligare och dessutom betydligt vanligare. På vår klinik ser vi dessa eksem mest på Rottweiler, Golden retriever och New Foundlandshund. Här har man en spridning av röda utslag från den ursprungliga förändringen, alltså inte en skarp avgränsning som i det förra fallet. Det innebär att man har fått en djupgående infektion med bakterier. Behandling sker med antibiotikatabletter i vanligen tjugo dagar. En allmän regel är att såret skall ha varit helt läkt i sju till tio dagar innan behandlingen avslutas. Precis som idet förra fallet skall man klippa, rengöra och använda krage. Antibiotika- och kortisonkräm används i sju till tio dagar. Kortisontabletter används inte på dessa hundar med djupa bakterieinfektioner. Det kan förvärra infektionen och försvåra läkningen.

Kan man förebygga?
Efter bad bör man torka hunden, speciellt de med tjock tät päls. Saltvatten skall sköljas ur. Se till att din hunds päls är välvårdad och fri från tovor. Kontrollera huden. Det är viktigt att upptäcka förändringarna tidigt. Ha en fortsatt skön sommar. Låt din hund bada, simma och ha det skönt, men tänk på att det är inte bara gäddorna som lurar i vassen.

Källa: http://vovve.net/Artiklar/Fuktande_eksem.asp

Fantastisk muskel
Hjärtat är en fantastisk muskel som jobbar hela tiden. Ingen vila eller time-out där inte! Dag ut och dag in, nästan varje sekund slår hjärtat ett slag, även när vi är i vila. Det är också helt livsavgörande att den fungerar och därför ett viktigt mål för en hälsokontroll.

Blåsljud
Med stetoskopet lyssnar veterinären på hunden eller kattens hjärta för att höra om rytmen och frekvensen är normal. Man lyssnar också efter avvikande ljud som uppkommer när strömningsförhållandena i hjärtat har ändrats. Dessa ljud kallas allmänt för blåsljud. Blåsljudet kan vara ett tecken på ett begynnande problem i hjärtat.

Skrumpna klaffar
Blåsljudet orsakas av att blodet ger upphov till onormala vibrationer när det pumpas genom hjärtat. Det beror på att strömningsförhållanden i hjärtat ändrats. I stetoskopet låter blåsljudet som en vissling, pysning eller brumning och hörs bara under en del av hjärtcykeln. Den vanligaste orsaken till detta på äldre hundar är att en eller flera klaffar har börjat läcka på grund av åldersförändringar. Klaffens fina, tunna kant kan med tiden bli skrumpen och förtjockad. Den sluter då inte längre tätt när det skall vara tätt och hjärtats pumpförmåga påverkas i större eller mindre grad. Hur mycket pumpfunktionen försämras kan man inte lyssna sig till. Det behöver inte vara något problem för hunden trots att blåsljudet hörs tydligt. En del hundar med blåsljud utvecklar så småningom problem orsakade av hjärtfelet.

Två pumpar
För att förstå vad som händer när hjärtat inte fungerar oklanderligt längre skall vi ägna några rader åt att förklara de grundläggande principerna för blodets transport runt i kroppen. Hjärtat fungerar egentligen som två pumpar. Den ena pumpen pumpar blodet från hjärtat, genom lungorna och därefter tillbaka i hjärtat. Under den resan syresätts blodet. Den andra pumpen behöver vara lite kraftigare för den skall pumpa blodet runt i det stora kretsloppet, d.v.s. hela kroppen, upp till huvudet och ner till tårna. Hela kroppen behöver blodet och vänster hjärthalva ser till att blodet får ett så högt tyck ut ur hjärtat att det kan pumpas ut till alla kroppsdelar och tillbaks igen. Väl tillbaka i hjärtat hamnar blodet i höger förmak.

Försämrad pumpfunktion
Hundar som drabbas av klaffel när de blir äldre får en mer eller mindre försämrad pumpfunktion på hjärtat. Om klaffen inte sluter tätt innebär det att en del av blodet rusar åt fel håll, när hjärtat drar ihop sig. Allt blod som fanns i kammaren, när den drog ihop sig, kom inte iväg. En del blev kvar i hjärtat och bidrager till att det blir svårare för blod som är på väg till hjärtat att komma in. Trycket har ökat i hjärtats inlopp. Hjärtat tänjs ut och blir större och fungerar allt sämre. Nu börjar det att bli komplicerat att förklara för det finns en del mekanismer som kroppen tar till för att försöka att göra det bästa av situationen. Men om vi håller oss till den enkla pumpmodellen så är det lättare.

Vätska i lungorna
Ofta resulterar hjärtproblem av den här typen i att det ansamlas vätska i lungorna. Hunden får problem att andas och ofta även hosta. Det kommer alltså vätska in i lungvävnaden och även i de delar av lungan som normalt skall fyllas med luft när hunden andas. Det gör att hunden lätt får andnöd. I riktigt svåra fall får hunden inte ens tillräckligt med syre för att försörja sig i vila. Då blir slemhinnorna blåaktiga och hunden kan svimma eller i värsta fall avlida.

Hjärtundersökning
Men det finns ofta hjälp att få. Har hunden ett blåsljud utan att ha några problem av hjärtat så sätter vi som regel inte in någon behandling. Det är först när man börjar märka att hunden lätt blir andfådd, inte orkar gå så långt längre eller fått hosta, som det är läge att sätta in medicinering. På kliniken görs ett antal undersökningar för att bättre kunna avgöra vad som är en lämplig behandling i det enskilda fallet. Hundens hjärta och lungor röntgas och veterinären lyssnar på hjärt- och lungljuden för att få så mycket information som möjligt. Hur stort hjärtat är och hur lungorna ser ut kan ha betydelse för behandlingen, liksom med vilken hastighet hjärtat slår och om det slår regelbundet eller ej. Inte så sällan kan det vara lämpligt att göra ytterligare undersökningar såsom EKG och ultraljudsundersökning av hjärtat.

Behandling
Behandlingen går som regel ut på att dels ge akut lindring och dels försöka att få hjärtat att fungera bättre på sikt med de problem det har. Oftast kombinerar man olika typer av behandling för att få bästa resultat. Samlas det vätska i lungorna, sk. lungödem, så är det viktigt att få bort den och därmed underlätta för hunden att andas. Det gör man med hjälp av vätskedrivande medel. Olika mediciner som har till syfte att få hjärtat att pumpa så effektivt det kan med den läckande klaffen, sätts också som regel in. Detta för att hunden skall kunna leva längre med sitt hjärtfel. Nu tycker vi att det är viktigt att understryka att hunden inte bara skall överleva utan den skall också må bra. Att hålla liv i en hund som inte mår bra trots medicineringen är inte syftet. Många av medicinerna gör underverk på kort sikt och hunden kan få glädje av livet ett tag till. Ibland flera år. Småningom hinner dock sjukdomen ikapp och man får justera eller komplettera medicineringen. Många hundar med allvarliga klaffel avlider så småningom av problemet men kan dessförinnan må bra tack vare medicinering.

Sammanfattning
Många äldre hundar drabbas av den typ av hjärtfel där en eller flera hjärtklaffar skrumpnar och blir otäta. Hjärtats pumpfunktion blir då sämre och de får ofta andningsproblem och hosta på grund av att vätska ansamlas i lungorna. Med hjälp av vätskedrivande behandling och hjärtmedicin kan man ofta förlänga livet avsevärt och även höja livskvaliteten på hunden medan den lever. Alla hundar med blåsljud har dock inte problem av sitt hjärta.

När man vaccinerar mot valpsjuka ingår alltid en vaccinkomponent mot smittsam leverinflammation vilket många inte är medvetna om. I Sverige är sjukdomen ovanlig men uppträder då och då hos ovaccinerade hundar. Det är fler fall av smittsam leverinflammation i Sverige per år än valpsjuka. Sjukdomen orsakas av adenovirus typ 1 och det förekommer bland hunddjur i hela världen. Smittan överförs dels genom kontakt med smittade djur men också via urin. Även indirekt smitta förekommer. Smitta kan finnas kvar länge i miljön. Liksom valpsjuka är smittsam leverinflammation en anmälningspliktig sjukdom.

Snabbt sjukdomsförlopp
de allvarligaste fallen dör hundarna inom några timmar. När förloppet är så snabbt tror man kanske att hunden istället blivit förgiftad. Vid ett något mindre akut förlopp får hundarna feber, kräkningar, ont i buken, diarré och ökad blödningstendens. När levern påverkas blir slemhinnorna gulfärgade d.v.s. hunden får gulsot. Ibland ses hosta, lunginflammation och vätskeutträde under huden. Även vid smittsam leverinflammation kan man få symptom från centrala nervsystemet med kramper och medvetslöshet. Dödligheten är mycket hög men en del hundar kan räddas med intensivvård. Vaccinationsskyddet mot smittsam leverinflammation håller kortare tid än skyddet mot valpsjuka.

Vaccinationsrekommendationer
Valpar vaccineras vanligen hos uppfödaren första gången innan leverans, antingen mot bara parvovirus , eller om smittrycket är högt även mot valpsjuka och smittsam leverinflammation. Nästa vaccination ges vid c:a 12 veckors ålder. Därefter sker omvaccinering vid 1 års ålder mot dessa tre sjukdomar. Numera rekommenderas omvaccination mot valpsjuka och smittsam leverinflammation vartannat år. Vad gäller parvovirus rekommenderas omvaccination varje eller vartannat år beroende på smittryck. Hundar som lider av kroniska sjukdomar, t.ex hundar som kontinuerligt behandlas med kortison bör vaccineras årligen mot parvovirus. Även hundar som vaccineras mot s.k. kennelhosta vaccineras årligen.

Källa: http://vovve.net/Artiklar/Smittsam_leverinflammation.asp